Mental läkeprocess, precis som en fysisk läkeprocess, tar tid och energi. Man är säkert inte medveten om det förrän man själv befinner sig i processen. Då vill man att läkandet ska gå fortast möjligt. Men låt läkandet ta sin tid, för det tar alltid mycket energi.
I början av augusti målade jag ett hus hos en kund. Det gick inte bättre än att jag ramlade ner med stege och allt, då denna gled bakåt. Jag skrapade upp mig lite här och var och hade ont i handen, men fortsatte att måla. Tänkte inte det var så mycket mer än lite smärta. ”Det går över”, tänkte jag.
Efter 3 timmars målande hade jag enormt ont i handleden och var stel och kunde inte böja på handen.
Hem och duscha (plågsamt) samt iväg till sjuhuset. Efter flera timmars väntande (annan historia) så fick jag röntgat handleden och kostaterat att det var en fraktur på båtbenet i handleden. Minst 3 månader i gips, upplyste läkaren mig om. ”Kul” tänkte jag och var övertygad om att jag kunde få det att läka snabbare. ”Hur” hade jag ingen aning om, men inte hade jag för avsikt att ha armen i gips i tre månader. Glöm det!
[För dig som inte vet vad båtbenet är: så är det ett av de mest rörliga benen i handleden som du i princip använder vad du än gör med handen. Det finns bara ett enda litet tunnt blodkärl som går genom benet, vilket gör det väldigt svårläkt]
Ok. Gips. Efter två veckor tillbaka och röntgas, bedömning och nytt gips. Och så höll det på varannan vecka.
Jag försökte få dem att lägga in en Nikken magnet i gipset så att frakturen skulle läka snabbare, men det godtog de inte. ”Det kommer att skava” fick jag reda på. Så jag satte magneten på utsidan gipset istället.
Ok. Höger hand i gips. Högerhänt….
Allting blir liksom mycket jobbigare då. Bara en sådan sak som att gå på toaletten och kissa…. Den skyddande tygbiten ovanpå dragkejdan är ju vänd åt höger – för högerhänta! Vilken cirkus innan man lärde sig klara av det där. Och inte blir det lättare av att man första gången är så pissenödig så man tror det kommer att gå riktigt illa….
Men nu, drygt tre månader senare har jag fått bort gipset och börjar träna upp min stela och svullna handled.
Jag upplever att det har tagit mycket energi utav mig. Jag har inte riktigt kunnat klara av att göra allt jag brukar göra, eller velat göra. Jag har exempelvis inte varit ute och sprungit, vilket ger mig mycket energi. Därför att då svettas jag och efter ett par dagar så luktar gipset skunk och pina.
Med gips som klämmer och skaver, eksem, saker jag inte kunnat göra, värktabletter och morfintabletter om vart annat, så tycker jag det varit en rätt jobbig period som tagit mycket mer energi än vad jag räknat med.
Så är det tyvärr när kropp och sinne läker. Det spelar ingen roll om det är en fysisk skada du har en själslig / mental skada du bär på; kroppen och sinnet behöver tid att läka. Och det tar mycket energi! Låt get göra det. Låt det ta tid! Och försök att göra så mycket som möjligt av det som glädjer dig och som ger dig energi. För läkandet kommer att ta mycket energi.
Och du kan snabba på läkandet genom (måttlig) fysisk träning, eller det mentala helandet genom att få en coach som lär dig hur du exv kan se saker och ting ur ett annat perspektiv. ”Du kan alltid skapa en lycklig barndom” som det sägs inom coaching.
När du sedan läkt färdigt, eller är på väg att läka färdigt, så kommer du att känna dig stel, ovan och svullen. Det kommer att ta ytterligare tid att komma tillbaka till så som det var innan.
Mitt främsta råd när du är i en läkeprocess: Ta hjälp!
Det är inget att skämmas för att du vill, eller behöver hjälp. Det kommer hjälpa dig mycket i din läkeprocess att ha en eller flera andra personer som stöttar dig och hjälper dig. Och kom ihåg; om du har svårt för att be om hjälp, så kanske andra också har svårt för att fråga om de kan hjälpa till.
När du ber en annan person om så ger du den personen möjlighet att växa och känna sig betydelsefull. Tänk på det.
Var excellent och varje dag blir magisk!
Michael Wesley
Coach People
